Om Teatern

År 1910 bildades Härnösands Amatörteaterförening, bland annat i syfte att spela ihop "medel för att i sinom tid kunna få uppföra en staden värdig teaterbyggnad". Föreningen var under de första årtiondenaav sin existens rätt livaktig och kunde1934 till staden överlämna 12 000 kronorsom grundplåt till en teaterbyggnadsfond.

Fem år tidigare hade i stadsfullmäktige väckts en motion om uppförande av ett konsert-, föreläsnings- och teaterhus i staden. Fullmäktige utsåg en teater'kommitte att föra frågan vidare.

År 1936 beslöt stadsfullmäktige på förslag av denna kommitte att anslå 50 000 kronor av nöjesskattemedel att tillföras teaterbyggnadsfonden. Under fem år framåt skulle ytterligare 15 000 kronor om året anslås till fonden av nöjesskattemedel.

Sparbanken i Härnösand (numer Länssparbanken) beviljade 1936-37 1Z5 000 kronor att tillföras teaterbyggnadsfonden.

År 1937 presenterade teaterkommitten ett preliminärt förslag till teater-, konsert- och föreläsningsbyggnad, förlagd till parkområdet öster om tingshuset. Teatersalongen avsågs rymma 650 åskådare. Byggnaden skulle även inrymma affärslokaler och centralbibliotek. Stadsfullmäktige biföll i princip förslaget och beslöt ingå till Kungl Maj:t med anhållan om lotterimedel.

Så kom kriget emellan och satte stopp för alla planer. 1940 medgav stadsfullmäktige till och med ett lån ur teaterfonden för inköp av luftvärnsvapen!

Efter kriget togs byggnadsplanerna upp på nytt. 1950 trodde man sig ha funnit en lösning av teaterfrågan genom ett inrymmande av en teater i en planerad aulabyggnad vid högre allmänna läroverket. Ritningar utarbetades, men projektet avskrevs slutligen av flera skäl år 1961. Teaterfonden hade då stigit till drygt 1,1 miljoner.

År 1956 hade det tillkommit en liten intim, provisorisk teater i staden genom att amatörteaterföreningen fått ett anslag att inreda den så kallade Lmdstedtska gården ("Katrinehill", numer riven) till teaterlokal,
där den under några år gav teaterföreställningar och uppläsnings- och musikkvällar.

Våren 1962 beslöt stadsfullmäktige att med bistånd av arkitekt SAR Nils Lönnroth låta utreda frågan om uppförandet av ett teater- och konserthus på den nuvarande platsen på Mellanholmen. En byggnadskommitte tillsattes. 1964 uppdrog stadsfullmäktige åt arkitekt Lönnroth att upprätta fullständiga ritningar. Det slutliga förslaget, slutande på 6,5 miljoner, antogs av stadsfullmäktige 1967, men på grund av den samma år införda investeringsavgiften kunde spaden inte sättas i jorden förrän hösten 1968. En miljon hade da beviljats av statsmedel för teaterbygget.

Den 10 november 1970 togs teatern första gången i bruk med uppförandet av August Strindbergs "Ett drömspel" i
Ingmar Bergmans regi och med en ensemble från Dramatiska teatern i Stockholm. Detta blev inledningen till en storartad teater- och musiksäsong, utan jämförelse den förnämsta i stadens historia.

Den 25 september 1971. Teatern invigs av statsrådet Ingvar Carlsson, drygt fyrtiotvå år efter det att motionen om ett
teaterbygge i Härnösand första gången väckts i stadsfullmäktige.

Härnösands teater är planerad för scenkonsti alla former och för konsertverksamhet. Byggnaden skall även helt eller delvis brukas för konferenser.

Den inre och yttre utformnir..gen domineras av huvudscenen. I nära anknytnnig till huvudscenens biutrymmen ligger en studioscen kallad "Lilla scenen". Därtill kommer ett antal sammanträdesrum samt kansli för kulturnämnden. Det hela binds samman av rymliga kapprum och foajeer med fri utblick över omgivningen.

Salongens kraftiga färganslag och det betonade sambandet med scenen ger teaterinteriören dess prägel. Scenöppningen kan varieras från tittskåp till vidöppen kontakt mellan scenhus och salong. Det senare är grundvillkoret för att teatern skall kunna användas för konserter, såväl ur akustisk synpunkt som med hänsyn till det utrymme som fordras vid stor orkester, med eller utan kör.

Under scenen återfinns den sedvanliga källaren med tak av lösa luckor. Orkesterdiket,
som företrädesvis används vid lyrisk teater, kan förstoras inåt scenkällaren. Orkesterpodiets översta läge bildar förscen och genom att scennivån fortsätter in i salongen på ömse sidor om parketten skapas ytterligare förutsättning för utvidgat skådespel. Likaså kan man agera från de två sidogallerierna. Entre och sorti kan därvid ske via reservutgångar och trappor, som står i förbindelse med artistloger och det egentliga scenområdet.

Tack vare de goda utrymningsvägarna har den eljest obligatoriska och otympliga järnridån kunnat ersättas med en lättmanövrerad, sprinklerförsedd glasgardin. Scenöppningens stora bredd motiverar det dubbla arrangemanget med huvud- och sekundärridåer, det hela i syfte att påskynda förloppet när scenbilden öppnas och sluts.

Scenen har två rundhorisonter och ett trettiotal lingångar. Mot sidoscenen finns en hissbar vägg, vars trefaldiga uppgift är att akustiskt och visuellt fullborda "konsertsalen" och att utestänga kyla och blåst från lastkajen.

Salongens högt sittande fönster ger fullt dagsljus, vilket gynnar byggnadens allanvändning. Fönstren är ljudisolerande och mörkläggs på mekanisk väg.

Ljus, ljud och bild styrs från regulatoroch projektionsrummen i salongens bakgrund. Den frontala ljussättningen· baserar sig på strålkastare, summa 80 kW, som placerats dolda i salongsvinden, på galleriets pelare och inne i projektionsrummen. Till ljudanläggningen hör bland annat högtalare infällda runt salongens väggpaneler och omställbara för trickljud samt induktionsslinga för personer med nedsatt hörsel. Den ljus- och ljudtekniska anläggningen, som till stor del går att byta mellan de bägge scenerna, kompletteras av kinoteknisk utrustning för smal-, normal-, vid- och cinemascopefilm samt stillbild. Filmduken sänks från scenhusets tågvind och har automatisk avmaskning för olika bildstorlekar.

Uppvärmning och ventilation sker med tempererad friskluft via åskådargradängernas framkant och evakueringen via strålkastaröppningarna i vinden. Hela byggnaden är eluppvärmd.

Salongen rymmer 536 platser, varav 19 löst monterade på orkesterpodiet. Spelscenens planmått är 12,5X25,5 m och
höjden till tågvinden är 12 m. Sidoscenens motsvarande mått är 9,5X9,5 m och 6 m. Maximala scenöppningen är 21,5X7 m. Det finns 8 artistloger med två permanenta sminkbord, 2 med fyra och 1 med åtta samt 2 allmänna loger med utrymme för minst tio personer vardera, inalles 52 platser. Därtill kommer artistfoaje med pentry.

Lilla scenen, som har 126 platser, är avsedd för amatör- och experimentteater och allehanda mindre framträdanden.
Formatet och den neutralt hållna interiören passar dessutom för mera alldagligt bruk som föreningsmöten, sammanträden, undervisning och liknande. Den är också inredd som övningssal för balett.

Det första omnämnandet av något som kan ha närmat sig teater i Härnösand gäller en marionettspelare Mlkael Willwinter, som 1692 stod inför rätta, anklagad för att ha annonserat föreställningar genom att slå trumma på gatorna och för att ha givit en föreställning en söndag i fastan.

Man såg med ovilja på nöjen av detta slag. Härnösand hade sedan 1650 ett gymnasium, ett av landets äldsta. Det innebar ett extra hinder för anordnande av teaterföreställningar. Ett kungligt påbud 1759 förbjöd uttryckligen kringresande komedi- och teatertrupper att vistas och uppföra skådespel i städer, där det fanns akademier och gymnasier.

Först 1807 medgavs uppförandet av skådespel på försök också i universitets- och gymnasiestäder, dock endast under sommar- och vinterferierna. Man ville uppenbarligen skydda just den studerande ungdomen mot dylika låga
nöjen. Även om förbudet mot teaterföreställningar inte alltid tycks ha efterlevts efter bokstaven, är det tydligt att
någon nämnvärd teaterverksamhet inte kan ha förekommit i Härnösand förrän ett stycke in på 1800-talet. Staden räknadevid seklets början endast omkring 1700 invånare, av vilka ett stort antal sommartid vistades ute i fiskehamnarna.

Den 23 april 1837 gavs en "teaterföreställning" i Härnösand, utförligt skildrad av en av besökarna. Teaterlokalen utgjordes av övre våningen i det så kallade Brunnshuset, som torde ha legat på Västernorrlands Allehandas nuvarande tomt. I husets nedre våning fanns en flitigt anlitad hälsobrunn.

Övre våningen tjänstgjorde som promenadplats för de brunnsdrickande vid otjänlig väderlek. Den inreddes också
tillfälligt till teater. Fönster fanns inte utan endast öppningar, som provisoriskt täcktes med bräder och gamla rockar för att åstadkomma en viss mörkläggning under föreställningarna. Scenbelysningen utgjordes
av två ljusarmar av trä vid scenen.

Den ifrågavarande föreställningen inleddes med att ett positiv spelade "Lützows wilde verwegene Jagd". Därefter gick ridån upp och presenterade en romantisk skogsscen med antika ruiner i bakgrunden.
En clown gav prov på "hjärtans dåliga" jonglörkonster och avlöstes av en atlet och akrobat. På detta följde en liten konsert, varpå kvällen avslutades med en "erbarmlig" och plump pantomim. Föreställningen besöktes av stadens fina
herrskaper och torde ha varit rätt tidstypisk.

Kort efteråt fick Härnösand sitt första verkliga teaterhus, en av konditor Rosling uppförd paviljong "på Hov", söder om nuvarande Sjöbefälsskolan. Dåvarande conrectorn vid stadens Högre Lärdomsskola, Anders Sidner, beskriver i ett brev våren 1843 teatern som "Roslings sommarpaviljong på Hov, där en ypperlig sal finnes, nära lika stor som Uppsala Gilles".

Denna byggnad gjorde tjänst som stadens festivitetslokal och teater fram till 1865, då den nedbrann. De föreställningar som gavs i lokalen torde mest ha varit av varietetyp. Det förekom också slutna teaterföreställningar för stadens högre ståndspersoner. Roslings paviljong fick som festivitetslokal en efterträdare i S:t Petri Ordens hus, som invigdes 1871.

Nästa teaterhus i staden stod färdigt 1886. Det var Arbetarföreningens "Hus och Teaterbyggnad", numer tillhörig idrottsföreningen Brännan under namnet Brännaborg.

Som teater var lokalen visserligen mycket enkelt utrustad, men den var rymlig med 380 åskådarplatser, varav 140
ståplatser. På denna teater gavs under åren ett stort antal föreställningar, ofta av välkända teatersällskap.

År 1902 byggde stadens arbetare ett eget Folkets Hus. Till det knöts en teateranläggning. Den första föreställningen där gavs 1912. Den har sedan följts av ett mycket stort antal teater-, operett- och operaföreställningar.