Publicerad

Elin dansar fram det gömda kulturarvet

Kvinna som står framför entrén till en stor byggnad.

Under arbetet med att skapa verk kring det gömda kulturarvet gjorde dansaren Elin Kristoffersson bland annat nedslag på Riksarkivet. I byggnaden låg länge Vanföreanstalten, en institutionsvårdsform för barn med svåra rörelsehinder som fanns i Sverige ända in på 1960-talet.

I augusti utsågs Elin Kristoffersson från Älandsbro till årets kulturarvskonstnär i Västernorrland. Uppdraget: att skapa dans på temat Det gömda kulturarvet. Nu är det nedräkning. Den 16 december presenteras hennes verk på Sambiblioteket i Härnösand.

I augusti utsågs Elin Kristoffersson från Älandsbro till årets kulturarvskonstnär i Västernorrland. Uppdraget: att skapa dans på temat Det gömda kulturarvet. Nu är det nedräkning. Den 16 december presenteras hennes verk på Sambiblioteket i Härnösand.

- Det ska bli jättespännande! Jag har ju arbetat sedan i augusti och nu känns det bra att få knyta ihop säcken och presentera resultatet. säger Elin Kristoffersson.

Kulturresidens innebär att en kulturskapare bjuds in att under en period arbeta på ett en viss plats eller ett visst tema. Residenset bekostas av Region Västernorrland men genomförs i samarbete med Härnösands kommun. Övriga samverkansparter är Föreningsarkivet Västernorrland, Länsstyrelsen Västernorrland, Regionbiblioteket Västernorrland, Riksarkivet i Härnösand samt Västernorrlands museum.

Det gömda kulturarvet

Årets residens är det första kulturarvsresidenset någonsin i Härnösand.

- Vi valde det gömda kulturarvet som tema för att det är viktigt att lyfta fram berättelser om människor och händelser i vårt område som ofta försvinner i den traditionella historiebeskrivningen. Vi har också sagt att vi gärna ser verk eller berättelser utanför tätorten, säger Elisabeth Oxelhöjd, kulturchef i Härnösands kommun.

Dansaren Elin Kristoffersson har under sitt residens valt ut platser som är kopplade till vårt gömda kulturarv. Efter att ha gjort research har hon besökt platserna och skapat en koreografi för platsen.

Till slut föll valet på:

  • Gravröse från bronsåldern, Finsvik. 1300-1400 före vår tideräkning
  • Grotta norr om Åm/Brunnäs, Älandsbro. 1721
  • "Röd-skolan", Älandsbro. 1950
  • Riksarkivet/före detta Vanföreanstalten, Härnösand 1931
  • Sockerbagare Martins "schweizeri-rörelse", samma plats som nuvarande Espresso House, Härnösand 1848

Har krävt en hel del detektivarbete

Att hitta historier och platserna har inneburit en hel del detektivarbete. Det har funnits många uppslag, men alla har inte gått att genomföra. Ibland kanske för att alla byggnader och spår som vittnar om händelsen är borta. Elin betonar att arbetet aldrig har handlat om att berätta hela Härnösands historia med sina nedslag.

- Jag har valt mycket utifrån vad som berör mig själv. Det gör att historierna sinsemellan är rätt olika. Grottan är historien om hur familjerna i området gömde sig undan rysshärjningarna i början av 1700-talet. "Rödskolan" speglar en personlig berättelse från tidigt 1950-tal om vardagsrasism men också om motstånd.

Hur skapar man dans kring ett kulturarv?

- Jag har läst in mig på kringhistorien och sedan tagit in platsen. Utifrån det har jag improviserat fram ett verk som ska samspela med platsen. Varje dans är dokumenterad på den plats som den är skapad för, en till två och en halv minuter långa filmer.

När du ser tillbaka på hösten, vad har varit den största utmaningen?

- Inget, egentligen. Det har varit mycket jobb och många val som ska göras, men framförallt har det varit fritt, lustfyllt och väldigt roligt!

Lördagen den 16 december presenterar Elin Kristoffersson för första gången alla sina verk samtidigt inför publik. Det sker på Sambiblioteket plan 1, klockan 12 och 14. Men redan under veckan fram till premiären presenteras en dansfilm om dagen på Instagram och Facebook, hos Halo Dance Art.

En kvinna förbereder för en filminspelning i en arkivlokal med många pärmar, genom att fästa en mobiltelefon på ett kamerastativ.

Elin riggar kameran bland hyllorna på Riksarkivet. 1931 var det här en av sovsalarna på Vanföreanstalten.

En gammal omålad bod vid vägen som håller på att rasa ihop.

Av många berättelser finns inte många fysiska spår kvar. Den här lutande boden är det närmaste någon lämning Elin kunde komma när hon skulle berätta historien som utspelade sig vid dasset som hörde till "Rödskolan" i Älandsbro.