Vikten av att upptäcka särskild begåvning
Många elever med särskild begåvning upplever skolan som frustrerande och meningslös (Persson, 2010). Sims (2021) menar att ständigt behöva vänta på att något ska ske kan vara en frustrerande upplevelse för många. Ett barn som redan har lärt sig läsa och skriva och som präglas av nyfikenhet och lust att utforska riskerar därför att hamna i konflikt med skolans struktur, förväntade inlärningstakt och beteendenormer redan vid inträdet i den obligatoriska förskoleklassen.
Om vi dessutom beaktar den sociala känslighet som, enligt experter (Kreger Silverman 2016; Persson 2010), ofta kännetecknar begåvade barn, blir riskerna ännu tydligare. Utan en tidig medvetenhet om att individer har olika förutsättningar vad gäller begåvning, och utan insikt om att dessa skillnader påverkar både lärandet och hur världen uppfattas i stort, riskerar många begåvade elever att fara illa i skolan.
Särskilt begåvade elever behöver olika anpassningar av undervisningen. Liljedahl (2017) menar att en del av de särskilt begåvade eleverna kan underprestera, uppvisa koncentrationssvårigheter och/eller lida av psykisk ohälsa. De kan tappa intresset för skolan, hamna i skolfrånvaro, avbryta studierna eller få problem med studier på högre nivå på grund av bristande studieteknik. Utan anpassad undervisning kan eleverna bli passiva eller utåtagerande och uppfattas som annorlunda.
Det föreligger också stor risk för att särskilt begåvade elever felaktigt diagnosticeras. De vanligaste feldiagnoserna är ADHD, trotssyndrom, tvångssyndrom och diagnos inom autismspektrum. Särskilt begåvade barn kan vara väldigt intensiva i mycket av det de gör såsom intellektuella sysselsättningar, syskonrivalitet, maktkamper med auktoriteter eller i sina känslomässiga reaktioner och kan därigenom hamna i konflikt med sin omgivning (Kreger Silverman, 2016).
Dela sidan